"För mig framstår Bertil Englerts konst som en ovanligt lycklig förening av form och innehåll, som ett budskap som når fram med intentionens kraft och friskhet väl bevarade.
Att Englert vill något, verkligen har något att säga, är helt klart. Också vad han vill.
Och formen han ger sina meddelanden är ljusstark, signalklar, ger udd och kraft åt de teman han tar upp. Han går skoningslöst nära: nationalismen har vår blå-gula och inte någon annans färg. FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna bleknar på de vita benknotorna under Greklands blå himmel. Den rökspyende atomsvampen får den röda avgrundshimlen att skälva i ”hednafolkens stund”. På korset hänger skelettet av en okänd soldat, ”född av goda patriotiska föräldrar” medan Den Nya Människan styr mot en blekblå måne som kan likna en bakteriefylld vattendroppe under mikroskopet.
Det är skrämmande och lockande budskap, frånstötande och tilldragande. Man tvingas ta ställning"                                               

Per Anders Fogelström, 1969